dag 1 presentera mig själv
Jag heter då Jenny för alla som missat. Jag går på cheerleading i HANINGE CHEER ELITE. Det är själva föreningens namn vårat lag som är ett Junior avancerat heter THUNDERS. Alla i våran förening heter nått med väder. :)
Lite lag från våran förening. Men nu går jag i ett lag som inte är med på bilden.
Jag älskar att vara med kompisar och trivs inte ensam. Jag hatar att gå utanför dörren utan en kompis bredvid mig. Å andra sidan gör jag nästan aldrig det eftersom min kompis bor så nära att hon hämtar mig varje dag. Mina kompisar betyder allt för mig och jag mår ofta dåligt, för att jag tror jag är en dålig vän. Men utan dom är jag inget.
I sexan <3 saknar det men älskar det vi har nu. Fan va vi grät när elin slutade.. Man fattar inte hur bra man har det förns det är borta. Ångrar så mkt som kunde gjort att du hade stannat kvar. :'(<3 men älskar det vi har nu även om ibland var sexan det bästa året i mitt liv.
Jag är ganska konstig av mig men det är inte med flit. Som jag brukar råka säga nått högt ibland som låter skit konstigt. Hahah plus att om jag är med en vän och får lite redbull elr cola elr nått i mig blir jag skit konstig haha alltid typ hög på socker. Och om jag är på dåligt humör är det oftast lågt blodsocker. SÅ man märker när det blir lunch i skolan...
Det många inte vet att jag var ganska sjuk förut.. Jag mådde inte alls bra. Jag vägde typ luft. Det va inte förns jag börja på cheerleading som jag började få nått fett alls på kroppen. Och fattade att man måste äta. Jag tittar på bilder från förut och undrar hur jag kunde ens stå. Jag mådde inte dåligt på grund av min vikt utan det va massa annat med skolan som gjorde att jag inte åt. Jag va inte dålig på skolan elr nått sånt alltså. Om jag kunde gå tbx i mitt förflutna skulle jag inte ändra det för det är en del av mig. Och kommer alltid vara. Jag tackar cheerleadingen så jävla mkt som fick mig äta. Och alla säger fortfarande ät jävla anorexia barn, anorexia barn. Jag mår så jävla dåligt varje gång någon säger så.
Då: Jag är brunetten. Och endå hade jag gått på cheerleading i ett halvår här..
Nu: Fast fortfarande ljuger jag om min vikt för den är pinsamt låg...
Har aldrig berättat allt om dom åren då jag inte åt nästan någonting. Kommer nog aldrig göra.. Alltid när jag är ledsen äter jag inget. Som vissa dom typ tröst äter jag sitter ba och tittar ner.
Lite lag från våran förening. Men nu går jag i ett lag som inte är med på bilden.Jag älskar att vara med kompisar och trivs inte ensam. Jag hatar att gå utanför dörren utan en kompis bredvid mig. Å andra sidan gör jag nästan aldrig det eftersom min kompis bor så nära att hon hämtar mig varje dag. Mina kompisar betyder allt för mig och jag mår ofta dåligt, för att jag tror jag är en dålig vän. Men utan dom är jag inget.
I sexan <3 saknar det men älskar det vi har nu. Fan va vi grät när elin slutade.. Man fattar inte hur bra man har det förns det är borta. Ångrar så mkt som kunde gjort att du hade stannat kvar. :'(<3 men älskar det vi har nu även om ibland var sexan det bästa året i mitt liv.Jag är ganska konstig av mig men det är inte med flit. Som jag brukar råka säga nått högt ibland som låter skit konstigt. Hahah plus att om jag är med en vän och får lite redbull elr cola elr nått i mig blir jag skit konstig haha alltid typ hög på socker. Och om jag är på dåligt humör är det oftast lågt blodsocker. SÅ man märker när det blir lunch i skolan...
Det många inte vet att jag var ganska sjuk förut.. Jag mådde inte alls bra. Jag vägde typ luft. Det va inte förns jag börja på cheerleading som jag började få nått fett alls på kroppen. Och fattade att man måste äta. Jag tittar på bilder från förut och undrar hur jag kunde ens stå. Jag mådde inte dåligt på grund av min vikt utan det va massa annat med skolan som gjorde att jag inte åt. Jag va inte dålig på skolan elr nått sånt alltså. Om jag kunde gå tbx i mitt förflutna skulle jag inte ändra det för det är en del av mig. Och kommer alltid vara. Jag tackar cheerleadingen så jävla mkt som fick mig äta. Och alla säger fortfarande ät jävla anorexia barn, anorexia barn. Jag mår så jävla dåligt varje gång någon säger så.
Då: Jag är brunetten. Och endå hade jag gått på cheerleading i ett halvår här.. Nu: Fast fortfarande ljuger jag om min vikt för den är pinsamt låg...Har aldrig berättat allt om dom åren då jag inte åt nästan någonting. Kommer nog aldrig göra.. Alltid när jag är ledsen äter jag inget. Som vissa dom typ tröst äter jag sitter ba och tittar ner.
Kommentarer
Trackback
