jjennus

När jag mår dåligt fryser jag och är tyst i skolan försöker jag le men så fort jag är ensam faller tårarna det finns inte ord för hur dåligt jag mår. Jag hade en gnutta hopp det stog där varje morgon varje kväll men idag va det borta. Allt mitt hopp är borta. Jag satt i duschen och titta bara rakt in i en vägg tills jag fatta att jag grät igen. Det värsta är att ingen bryr sig. Alla säger jag finns men skriver dom så för att dom bryr sig elr för det är det alla säger. Och varje dag känns det som jag är mitt gamla jag hon som alltid kämpade. Men hon hade hopp även om hon mådde dåligt. Jag är samma person fast utan hopp vad är jag då ? Ingen. Varför stiger jag upp varje morgon klär på mig och sminkar mig fixar mitt hår ? Jag gör det helt i onödan jag gråter endå bort de. Alla snackar ju bakom min rygg jag fick bekräftelse idag. Som om jag behövde det. Orkar inte mera varför bryr jag mig ens om att gå till skolan ? Varför bryr jag mig ens om att stiga upp när mina mardrömmar är bättre än min verklighet. Jag är den där ingen hon verkar glad men det är hon inte. Ett jävla emo inlägg men vem bryr sig ?